Sedan 1 april 2016 har ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning i Sverige. Kötiderna är långa, och än så länge har ingen fått hjälp. Dålig tillgång på spermier och växande köer, pekas ut som orsakerna till detta.
I en tidigare text har vi skrivit om livmoderstransplantation
och tänkte nu undersöka hur det går för den inseminationen man utlovade ensamstående kvinnor 2016. Men det krävs tyvärr inte lång research för att fastställa att det går väldigt trögt. Väntetiden beräknas vara ca 4 år för den som vill genomgå assisterad befruktning på donerade spermier. En lucka i lagen gör att det inte är tillåtet för privata kliniker att göra IVF-behandlingar med donerade spermier, och därför är köerna till universitetssjukhusen så pass långa.
Privata aktörer har inte lagligt stöd
Många privata aktörer är kritiska till luckan i lagen. Eftersom man redan nu kan göra IVF vill man också kunna göra det på donerade spermier, menar man. Utfallet blir inte annorlunda, och det skulle underlätta för köerna. Många menar dock att det är en säkerhetsfråga. Det finns en privat klinik i Sverige som genom ett samarbete med universitetssjukhuset i Umeå har beviljats ett tillstånd att assistera. Detta har dock lett till att väldigt många kvinnor söker sig till den lilla kliniken i Umeå.
Upp till 400 ensamstående kvinnor kommer vilja göra en assisterad befruktning, enligt en överläkare som svd.se har intervjuat:
– Det är ett antal frågetecken som kvarstår som finansiering, psykosocial rådgivning och vilka som får göra IVF och då är det svårt att komma igång utan att kunskapsunderlaget från Socialstyrelsen är klart. Vi kommer att starta i försiktig anda och det kan bli långa väntetider, men det handlar om vilka resurser man avsätter och hur uppdraget ser ut, säger Olofsson.
Det ska bli intressant att följa utvecklingen om hur det går.
